allt jag kommer att säga om min barndom är att den har gjort mej till den jag är idag. en stark tjej som står på mina egna ben, oftast inte rädd och bara kör på. men det kanske inte många vet är att nu så ler jag på utsidan och gråter på insidan, för allt jag vill är att vara liten igen, då allt var normalt..

åh, sämsta ämnet att skriva om när man känner för att döda kärleken.. men ah ska försöka :) jag vet ju inte vad kärlek är igentligen, det tror jag ingen vet för den bara finns där, för mej kan det va en sak och för nån annan en helt annan sak, så ja kommer bara prata om vad jag tycker kärlek är och inte bry mej om någon annan nu dah :) 
för mej är kärlek det bästa som finns, utan kärlek skulle man dö. kärlek finns i alla, alla älskar någon, det kan va allt från den man är gift med till en jävla mygga. det är fortfarande kärlek.

men att vara kär är en helt annan sak än bara kärlek. att vara kär är det bästa och det sämta som finns. det kan vara underbart och värdelöst. man kan älska det och hata det, ah ni fattar.
det bästa med att vara kär är när det pirrar i hela kroppen, när det känns som att man kan flyga ifrån allt och bara le, när man inte kan se något annat än honom. älskar det. när han bara ser just dej, ser vem du är. så jävla underbart. och det där känslan när man känner att man skulle kunna göra vaaad som helst för den man är kär i, döda eller dö, och vet att den människan vill jag dela hela mitt liv med, då inser man vafan det är man lever för. och sen den där dåliga delen, när man blir sviken, när man sviker, alla tårar, när man ser honom med andra, ah.. då vill man inget annat än att dö.

näh men seriöst, skulle det inte finnas någon kärlek på jorden så skulle vi dö, tror jag. ingen skulle klara att leva utan att vara älskad av någon. kärleken är allt, exakt varje dag så finns kärleken där, man älskar och blir älskad, sin mamma, pappa, syskon, kompisar, pojkvän, flickvän, vad som helst. kärleken finns aaaltid där bland oss.

hamburgare och pommes dårå, onyttigt och gott. men ah, äter det inte varje gad iallafall :)))

då va det dax att berätta om mina föräldrar då :))dom är skillda och jag bor hos pappa för mamma bor i gävle, men jag älskar båda exakt lika mycket för det. dom är bäst, på riktigt, jag älskar dom galet mycket. ja, visst kan man va trött på sina föräldrar och allt, men jag skulle aldrig klara mej utan dom, dör dom dör jag, så är det. dom finns alltid där för mej och det vet jag. hos dom kan jag vara mej själv och aldrig skämmas. har underbara minnen med er båda. bor ju som sagt hos pappa, saknar mamma varje dag. men när vi väl träffas så har vi alltid kul, haha, du är väl alltid slut när jag åkt hem, som ja håller på, hihi :))) men ah, ni är allt och hoppas ni fattar hur mycket jag älskar er!

min första kärlek, vafan ska man skriva.. första riktiga var väl när jag var runt 12, men ah, den orkar jag inte prata om. första seriösa började för nästan ett år sen. vi va tillsammans i 10 månader eller nåt och seriöst så om jag kunde åka tillbaka i tiden så skulle jag aldrig börjat prata med honom från första början, jag skulle aldrig fallit så jävla hårt för killen. jag kan inte säga att jag ångra allt för det gör jag inte, jag har aldrig i hela mitt liv känt så för en kille som jag gjorde för han. första tiden var grym men efter ett halvår om ens det så började detdär. jag har aldrig berättat sanningen om varför jag gjorde slut till honom, jag sa att jag inte älskade honom på samma sett bara, haha skitsnack, för det gjorde jag, jag älskade honom mer än någonsin. men jag klarade inte av att se honom mer bara och varför kommer jag aldrig skriva här på bloggen. men jag mådde seriöst illa av att se vad som höll på att hända, så jag gjorde slut.. jag saknar honom fortfarande, jag gråter nästa varje dag fast det var nåra månader sen jag gjorde slut. jag hatar det. ah han tog bort mej som vän på facebook och blockade mej för en grej, vete fan varför, så då såg ja bara tillfället att glömma honom. den natten gick jag upp, kastade allt jag fått av han, allt som påminde om han, raderade alla bilder, raderade hans nummer, så fan nu ska jag bara glömma. hatar att jag saknar honom för igentligen finns det inget att sakna efter. du är säkert en skitbra kille och blablabla. du är den ända som vet det mesta om mej å mitt liv, allt som hänt, men jag ångrar att det var dej jag berättade allt för och inte någon annan.. efter jag gjorde slut behövde du mej, jag träffade dej, jag pratade med dej, jag försökte hjälpa dej att glömma mej, men sen orkade jag inte mer för det hände en grej precis då så jag stängde mej ute från allt. sen nu när jag behövde dej som mest så försökte jag att få det funka och får ett sms där det står att jag bara vill vara kompis med dej fatt du känner hela skolan och så blockar du mej, asså seriöst är det här ett skämt? sen smsar jag och berättar vad som hänt, och när jag skriver att du är precis som alla andra killar, då blir du annorlunda. haha. jag hjälpte fan dej fast ja va skit lessen och allt, aja hoppas du är nöjd nu..

vet inte va ja ska skriva om mej typ.. men ja heter elin iallafall, är 15 år och bor hos pappa i viksjö. livet går upp och ner som en bergodalbana med det funkar (; ääälskar musik, mina vänner, familjen och uppmärksamhet som vissa kanske märkt. när jag är ensam så älskar jag att kolla på film, helst disney, hehe. jag ritade och fotade som en galning förut men har inte direkt så mycket tid eller ork för det nu. jag är grym på att göra illa mej, typ gå in i saker, och göra bort mej, varje dag :))) skrattar gör jag hela tiden, jobbit skratt liksom, lite störande men jag tycker att allt är så jävla kul så jag kan inte låta bli, hehe bättre än att gå runt å deppa hela dagarna iallafall :D har många svagheter, typ dom där biffiga armarna, mmmmmmh. älskar barn, dom gör en glad vad dom än gör :))) ja de va väl typ allt, fast ja är också lite självkåt sådär, står framför spegeln den mesta tiden när ja är hemma.