Dag 02 – Min första kärlek

min första kärlek, vafan ska man skriva.. första riktiga var väl när jag var runt 12, men ah, den orkar jag inte prata om. första seriösa började för nästan ett år sen. vi va tillsammans i 10 månader eller nåt och seriöst så om jag kunde åka tillbaka i tiden så skulle jag aldrig börjat prata med honom från första början, jag skulle aldrig fallit så jävla hårt för killen. jag kan inte säga att jag ångra allt för det gör jag inte, jag har aldrig i hela mitt liv känt så för en kille som jag gjorde för han. första tiden var grym men efter ett halvår om ens det så började detdär. jag har aldrig berättat sanningen om varför jag gjorde slut till honom, jag sa att jag inte älskade honom på samma sett bara, haha skitsnack, för det gjorde jag, jag älskade honom mer än någonsin. men jag klarade inte av att se honom mer bara och varför kommer jag aldrig skriva här på bloggen. men jag mådde seriöst illa av att se vad som höll på att hända, så jag gjorde slut.. jag saknar honom fortfarande, jag gråter nästa varje dag fast det var nåra månader sen jag gjorde slut. jag hatar det. ah han tog bort mej som vän på facebook och blockade mej för en grej, vete fan varför, så då såg ja bara tillfället att glömma honom. den natten gick jag upp, kastade allt jag fått av han, allt som påminde om han, raderade alla bilder, raderade hans nummer, så fan nu ska jag bara glömma. hatar att jag saknar honom för igentligen finns det inget att sakna efter. du är säkert en skitbra kille och blablabla. du är den ända som vet det mesta om mej å mitt liv, allt som hänt, men jag ångrar att det var dej jag berättade allt för och inte någon annan.. efter jag gjorde slut behövde du mej, jag träffade dej, jag pratade med dej, jag försökte hjälpa dej att glömma mej, men sen orkade jag inte mer för det hände en grej precis då så jag stängde mej ute från allt. sen nu när jag behövde dej som mest så försökte jag att få det funka och får ett sms där det står att jag bara vill vara kompis med dej fatt du känner hela skolan och så blockar du mej, asså seriöst är det här ett skämt? sen smsar jag och berättar vad som hänt, och när jag skriver att du är precis som alla andra killar, blir du annorlunda. haha. jag hjälpte fan dej fast ja va skit lessen och allt, aja hoppas du är nöjd nu..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
1995 | Stockholm | Mitt liv
Läs mer om mig...