.

ända sen den dagen har jag saknat dej, ända sen den dagen har jag tänkt på dej, ända sen den dagen har jag älskat dej. att en skitsak kan betyda så mycket. jag borde ha glömt dej, jag borde gått vidare, men att se och röra dej, kan inte beskriva känslan. jag förväntade mej inget efter den dagen, bara att det var en grej, men att jag skulle falla så hårt som jag gjorde, jag trodde inte på mej själv först, men jag kan inte ljuga för mej själv längre. shit, jag älskar dej.. men jag hatar det. det blir aldrig som man tänkt sej. har aldrig träffat någon som dej, men jag önskar att jag hade för då hade du inte vart speciell. jag vill ha mindre av dej så jag glömmer det men samtidigt mer så jag inte glömmer dendär känslan, den är underbar. njöt av stunden men nu finns den över så det är bara att vidare, det är svårt, men fan, klarade jag det förut så klarar jag det nu. du kommer fortfarande alltid att vara en grym person som jag ser upp till, oavsett vad. :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
1995 | Stockholm | Mitt liv
Läs mer om mig...